Djurhusbloggen

Djurhusbloggen roar sig med att göra bildspel. Äntligen fick vi till en variant där bilderna inte visas i allt för dålig kvalitet. Detta är ett mycket enkelt bildspel, utan några särskilda effekter eller ljud och med både en och två missade övergångar, men det ska ju börjas i någon ände! Titeln passar inte här, utan var/är till för en annan blogg!

Gambrinias lilla lamm ska få heta Tindra. På den lyckade Öppet Hus-kvällen den 17:e januari var detta ett av de många fina namnförslagen. Sen är det ju så att vi har så många, många djur och de flesta namnen är redan upptagna! Vi har haft en Tindra tidigare, också hon ett roslagsfår, men det var några år sedan nu. Namnet passar bra på det svarta lilla lammet med sin vita fläck på huvudet. Vinnaren heter Ronja Ekholm och hon får kika i brevlådan nästa vecka!

De andra fåren är väldigt nyfikna på den lilla varelsen och Panda, till vänster i bild, var mycket närgången. Ni ser på Gambrinias blick att hon tänker försvara lilla Tindra mot hela världen om det behövs.

En mobilbild på den mörkröda aran Arne. Vi har stora grenar hängande i taket nu och papegojorna turas om att vistas utanför sina voljärer. Arorna har blivit modigare och modigare. I bakgrunden ser ni den gulfotade skogsköldpaddan Gandalf som är ute och spankulerar och välter ner grejer.

Den andra och sista delen av Np2b gör sin interna praktik  hos oss nu. Det har gått jättebra och är så roligt! Ytterligare tre veckor med dem och sen kommer Nd2. De har ett lite annorlundare upplägg och kortare period på Djurhuset, men det är just det som är det speciella med vårt jobb – den ständiga variationen – alltid händer det något.

Ett kort inlägg blev det, för annat bildjobb måste hinnas med. Vi ses!

På tisdag den 17 januari mellan 18.00 0ch 20.30 är det Öppet Hus på Spånga! Det får man inte missa. Vårt roslagsfår Gambrinia var med på saken och levererade ett lamm åt er! Bättre bilder följer snart på det söta tacklammet. Mamman heter alltså Gambrinia… vad är väl det för ett namn! Jodå, ni förstår… Gambrinia har haft sin namne på Skansen – en vincent där hette så. Det var vår dåvarande djurvårdsinstruktör Zissie som var så förtjust i den vincenten och sen dess måste vi tänka och dribbla med tungan för att få till det egendomliga namnet. Zissie, som egentligen heter Cecilia, är numera arbetsledare på Lill-Skansen och vad mera är – hon kommer på Öppet Hus hon också! Det lilla tacklammet – en tjej, alltså – har fått sin mammas vita fläck  på huvudet, men saknar den perfekt placerade svarta pricken på mulen. Hjälp oss att hitta ett fint namn åt lammet! Ett kuvert kommer att hänga vid utgången till fårhagen. Skriver DU ditt namn och din adress med ett förslag och lägger där, har du möjligheten att vinna en Spångatröja. Ange adress och storlek, så skickar vi den till dig. Vi djurvårdsinstruktörer är enväldig jury. Vinnaren presenteras givetvis här på bloggen också.

Victoriabassängen  som rymmer 23 000 liter vatten upplevs från tre klassrum samtidigt. Sötvattenstingrockor, påfågelciklider och chokladciklider är exempel på arter som finns i jätteakvariet.

Charmtrollet Jätta träffar ni på Fågelavdelningen. Välkomna!

Vår besöksadress: Adolf Rudbecks väg 21, 163 54, Spånga. Hitta hit – klicka här!

Djurhusbloggen uppgraderar sig och under tiden får ni njuta av Lorenzo. Dessa camarguehästar från sydfrankrike är helt otroliga och horsemanshipet  som följer med desto mer. På Spånga har vi Joakim som kollega – han har två såna hästar. Var avundsjuka!

Under Riksstudiedagarna i början av november var en av föreläsarna Linda Askelund, chef för Djurvårdarenheten på Skansen och även ledamot i Berikningsgruppen.  Miljöberikning var också ämnet för hennes mycket intressanta och inspirerande förläsning.

Det kan nog tyckas självklart att man inte bara stänger in ett djur i en bur och sen nöjer sig med att mata och städa där. Ändå är det ju just så det går till på t ex produktionssidan. I djurparker är däremot reglerna och kraven mycket stora, både från myndigheter och föreningar. Bevarande och artskydd  är viktiga punkter där.

Djuren måste få möjlighet att utföra sina artspecifika beteenden och när vi numera pratar ”berikning” är det detta det handlar om, förklarade Linda. Tidigare var uttryck som ”sysselsättningsterapi” och ”aktivering” populära termer men de ledde  mer till begreppsförvirring än till förståelse för vad varje djur behöver.

Valmöjligheter är viktiga. Linda gav några exempel: djuret ska kunna vara synligt/osynligt för artfränder och besökare, ges möjlighet att sola/söka skugga, vara ensam/tillsammans med artfränder, äta på dagen/natten och  kunna välja mellan att vara utomhus/inomhus.

Rutiner är ett måste för många av djuren. Att känna igen sin djurvårdare, veta var man kan vila, dricka och undvika felaktig social organsiation som kan ge störda beteenden, t ex blidkande (underkuvat beteende som kan leda till problem).

Linda poängterade också vikten av att bevara beteenden. Även tamdjur ska kunna bete som sina vilda artfränder för att därmed inte förlora förmågan att klara sig själva.

Fem olika berikningskategorier lyftes fram:

Miljöberikning: som klätterträd för klättrare, grävmöjligteter för grävare mm. Berikning som kan vara relativt permanent.

Social berikning: flockdjur ska få leva i flock och Linda gav exempel på flamingos – de vill gärna leva i tusental, vilket ju inte är lätt att uppfylla, men med t ex speglar ges de intrycket att vara många fler. Man kan också blanda vissa arter, som brunbjörn och räv. Likaså ska inte i naturen solitära djur tvingas samman.

Manipulativ berikning: ge djuren möjlighet att lösa problem.

Sensorisk berikning: ta hänsyn till de fem sinnena.

Foderberikning: ge fodret på ett stimulerande sätt som kräver tid och engagemang för djuret.

Med något så enkelt som Qulan uppfylls fakiskt alla fem ovan nämnda kategorier för kultingarna. Fast bara om den används med måtta. 

Spindelmodellen/spidermodellen är en tydlig guide i berikning:

Setting goals: man tar reda på naturliga beteenden art för art. Habitat, parning, sociala beteenden, födosöksbeteenden, lekbeteenden osv.

Planning: se över anläggningen  och komplettera inredningen. Vilka beteenden kan djurarten ifråga utföra?

Implementing (= färdigställa något utifrån en idé):  permanenta åtgärder liksom tillfälliga. Linda visade som exempel berikningsscheman: björnarna på Skansen får någon form av berikning 6 gånger per dag och för att det ska gå smidigt  finns det scheman för detta. Därmed fungerar det även när det är extrapersonal som jobbar. Sådana scheman kan planeras i förväg och är därmed mycket tidseffektiva.

Documenting: fotografera, filma, skriv  – viktigt för att misstag inte ska upprepas och vid överlämnande till ny eller tillfällig personal.

Evaluating. Utvärdera är viktigt. Det är bäst om någon utomstående gör utvärderingen. Är det djurvårdaren själv förväntar sig djuret oftast något (annat) och visar kanske inte det beteende som förväntas.

Readjusting: lägg till, ta bort!

Linda Askelund kom sedan in på  olika  sorters berikningar, om de ska vara naturliga eller konstgjorda,  hur domesticerade djur (med samma behov som sina vilda artfränder) fortfarande ses annorlunda – där dämpar och förändrar vi ofta de naturliga beteendena eller håller djuren helt fel, som t ex minkar i bur på en minkfarm.  En mink i djurpark måste ha 100 kvadratmeter yta med bad- och grävmöjligheter.

Berikning kan också innebära risker, ge stress, orsaka olyckor osv och det är därför viktigt att planeringen alltid görs av någon som kan sina saker och utsetts som ansvarig. 

Föreläsningen gav så mycket, och även om vi på Spånga berikar mycket, blev vi taggade att göra det på ett så  strukturerat sätt som Linda beskrev. Nu finns berikningsscheman för de flesta av djuren på Spånga  och i kombination med djurträningen känns det så bra!

Inne i ladugården gjorde eleverna en berikningstavla som inte är statisk utan ska rulla igång berikningstänket hos dem själva också och inspirera till nya idéer. En slags berikning för eleverna också, alltså

Vilken vecka det har varit i Ladugården!

Eleverna kördes in på självständighet från dag 1 och fick planera och lägga upp sina dagar efter en intensiv introduktion.  Eftersom de samarbetade så bra gick det över förväntan. De fick massor gjort och hann ändå med att göra roliga saker med djuren. Mycket av veckan gick till miljöberikning och aktivering och det var ingen hejd på elevernas idéer.

Hantering av djuren är också en stor del och då är de hälsoundersökningar som de ska göra till stor hjälp. Vända och vrida på de olika djurslagen (och låta sig bli bitna och rivna ibland!), verka fårklövar och klippa klor. Klippa päls där det behövs, tvätta där det är nödvändigt. Förutom detta mocka  och ströa och och städa ladugården från golv till tak.  Kratta och sopa… det är ingen ände på det. Skruva och laga är ytterligare exempel.

Känna av skillnaden att med kolla igenom en kaninunge och en belgisk jättekanin…

… en sprattlig chinchilla chipkollas…

… och jo, det var Donut, säger siffrorna och stämmer med dem i journalen.

Den ena fixar mat till grisarna, den andra skriver ner vad som behöver göras och bockar av det som är klart.

Kaninerna fick sig en agilitybana och här pressar sig Tusse genom en inte alltför bred tunnel.

Det blev han duktig på!

Över hindret hängde han som en ostkrok, men säg vad inte en morot kan göra…

Alla djurens utehägn fixades det också med, och en massa ny sand fick de dessutom.

Tisslan fick prova en av Nina Ottoson – problemsnurrorna. Illern gillar också den mycket.

En stor del av grisarnas dag går åt till att leta mat. Allt möjligt skärs ner i små bitar och sen får de leta rätt på det.

Så här har aldrig Spökan avbildats! Hon ser inte ut att misstycka. Det blir roliga bilder när eleverna håller i kameran själva!

Griskultingen Skorpan blir nyfiken och undrar om den går att äta, kameran.

En av de stora belgarna har problem med ett sår på  baktassen. De andra kollas samtidigt, här Karl-Johan igen. Lingon har fått salva, en daglig rutin på henne.

Katten Nilen är ute i fårhagen. Hon sitter uppe på ett av fårhusen och vill bli insläppt i köket genom fönstret. De andra katterna kan klämma sig ut under en av grindarna, men… hm… Nilen är lite för tjock för det!

Åter till agilityn. Inte bara Tusse, utan även…

… fåren, här Panda, fick prova på. Hon tyckte dock att de var i fjösigaste laget – de ar vana att hoppa högt, våra fårskallar.

Det blev ingen bild på Bengan, när han fick ta samma hinderbana. Men han visade sig vara en naturbegåvning, så han ska nog tränas vidare i det och i en massa andra övningar också – hans livliga och nyfikna natur behöver lite utmaningar.

Eleverna har också bidragit med en massa förslag till berikningar och snart kommer ett schema sättas upp i illerrummet, så att djuren får dagliga, olika saker att ta itu med. Snart kommer snön och då blir det än mer tid att fnula ihop olika aktiviteter.

Nästa gång (om två veckor) blir det kanhända ett och annat filmklipp. Det nedan var ett misstag, men låter så roligt och gjorde att det är dags att damma av Youtube igen här på Djurhusbloggen. Därmed är också inläggsrubliken förklarad!

November har från den ena dagen till den andra förvandlats från färgsprakande höst till dystert, dimmigt mörker. Så som det brukar vara i den här månaden i och för sig, men vi blev bortskämda länge denna gång. Men nog finns det många ljusglimtar ändå! Vad sägs om en av våra pösiga gröna korallfingergrodor som gömmer sig här i bladen intill den röda blomman!

En av eleverna håller som bäst på att mata grodan och den glufsar glatt i sig.

Färgrika är också pilgiftsgrodorna, här en som fått festa på de sista bananflugorna i odlingsburken.

Inte så färgrik, kanske, men med en lite touche av lyx. Vår söta dvärgkrokodil har krupit ner i bassängen under vattenfallet och ser ut att njuta när vattnet störtar ner över henne.

En av våra glada fullmånar, sötvattenstingrockan – här honan – ler ännu bredare, när det vankas räkor på menyn.

Rockabebisen vill också ha… men var lite feg idag.

Eleverna får akta fingrarna när påfågelcikliderna försöker att stjäla godsakerna.

Färgrikt blir det också när guidegrupperna kommer – åtminstone om gruppen består av barn. De här tyckte att krokodilen var mycket spännande.

Under novemberlovet hade vi Riksstudiedagar med deltagare från andra naturbruksgymnasier. Det var intressanta och stimulerande föreläsningar och här går en liten grupp runt med vår förman Jenny. Vi har just lyssnat på Linda Askelund från Skansen, som pratat om miljöberikning och Jenny visar lite hur vi gör i Fågelrummet.

Efter lovet kom ju alltså eleverna tillbaka och som alltid är det en massa olika saker de får lära sig att tänka på. När det blir kallare ute, blir det även kallare  i stäppterrariet och här håller eleverna på att sänka keramiklamporna under ledning av Sara.

På torsdagen kom vår veterinär Gunnel Andersson från Djurkliniken Roslagstull och eleverna fick se ganska varierande moment. De stora skogssköldpaddorna rutinkollades och här pillar Gunnel bort lite på Gretas ryggsköld. Hon har för länge, länge sedan haft en liten rötskada på skölden och den ingår sedan dess alltid i kontrollen av henne.

Även undersidan kollas noga.

Mellan kontroll av sköldpaddor, kastererades en katt. Här plockas päls av kulorna.

Kissen sover gott!

Sterila handskar, steril duk och sterila instrument. Mer krävs inte för ett så litet ingrepp som det handlar om här.

Ett litet snitt, ploppa ut testiklarna, ligera runt sädesledare och blodkärl – klart.

Efter katten en sköldpadda igen. Självaste Mata mata vill veterinären se in i munnen på.  Den söta lilla smilfinken till sköldpadda var inte med på noterna i första taget. Mata mata var förresten svaret på frågan i förra inläggets undervattensbild.

Höstmörker, ja. Men färgstänken är många och de gladaste färgerna består av våra fina elever. Det är så kul att ha er på praktik!

Nu har första halvan av Np2a varit hos oss. De har lärt sig sköta alla fyra områden: terrarierum, fågelrum, ladugård inne och ladugård ute. Och så en massa runtomkring också.  På bilden är det ingen elev, utan Sara som duschar lilla Jetta (Jätta) med en blomspruta. Hon tycker att det är härligt, den lilla fågeln, trots att hela fågelrummet är höljt i en vattendimma som de automatiska dysrarna åstadkommer. Rakt över huvudet på Sara sitter Jättas mamma Tuffa och inspekterar.

Den jättelika sälgen utanför Regnskogen är bra att ha när vi behöver färska gnaggrenar till djuren. Att notera här är att eleven som står högst upp på stegen är fruktansvärt höjdrädd. Men upp skulle hon och gav sig inte!

Det här är också en envis en. Hon har jobbat med en stukad fot i 2 veckor och klafsat runt i stövlar storlek 45…

Desto skönare då med några pauser i det hårda fysiska arbetet. Här pågår hälsoundersökning av chinchilla: nos-mot-nos-inspektion!

Förra veckan gjorde dom en liknande hälsokoll av våra höns, stora som små. En chinchilla är bra mycket svårare att få att samarbeta!

Undersökningspapperet fylls i och vikt och notering om hälsokoll förs in i journalen plus även sånt som noterats utöver det normala, såklart. Det är bra att våra chinchillor är chipmärkta – det börjar bli svårt att skilja dem åt!

De två silvermarmorerade är däremot lätta att skilja åt. Här i famnen sitter lilla My och får just tassarna insmorda med helosan eftersom de lätt blir röda så här under vinterhalvåret.

Ute hos korparna jobbar man inte i sällskap av djuren… utan först måste de slussas till sin andra voljärdel. Här plockas gammal mat upp och i kartongen finns köttbitar som blandats med halm, så att korparna sen har lite att göra innan de kommer åt att äta.

Slutligen en bild på kaninungarna. Det här är tre av hanarna, den fjärde sitter på marken. De har särats från sin mamma nu och dessutom har deras två systrar flyttat hem till en elev.

Nu önskas alla elever en härlig vecka – varmt ska det visst också bli. Vi andra som blir kvar har Riksstudiedagar på Spånga  måndag och tisdag, där lärare och djurvårdsinstruktörer från hela landet deltar.

Efter det och efter lovet hälsar vi andra halvan av klassen välkomna!

I väntan på nästa uppdatering kan ni få fundera på vad detta är för djur. De flesta på Spånga vet ju förstås. Bilden är tagen under vattnet och ser sådär lite lagom läskig ut. Det är ju trots allt Halloween!

Slutligen: den 4 november blir det ingen uppdatering  här pga ledighet inför helgjobb.

Nilen, vår gamla katt på Spånga som ser ut som om hon har svalt en fotboll, var extra rund i veckan. Det blev veterinärbesök och röntgen, men inget fel hittades. Hon får dra ner lite på sparvkonsumtionen, kanske…

En morgon hade strömmen gått i ladugården. Det uppskattar inte taggmössen som behöver mycket värme. De fick lite fröer och så på med värme igen och allt var frid och fröjd.

Den här elevgruppen hade mindre tur med vädret än den förra. kallt och regnigt var det ofta under veckan. Men de var hjältar i det tysta och fixade detta fina tak till …

… vår bagge Törnros som går själv några dagar. Han kastrerades i torsdags och ska sen gå ihop med tackorna, men taket, som sen också fått ett par sidor täckta, blir ett bra skydd mot höstvädret även framöver. Det är bra att ha lite olika ställen i hagen där djuren kan ligga torrt. När eleverna var klara kom en av höstens värsta regnskurar, så han var nog nöjd, vår fina roslagsbagge.

En av våra vackra mandarindrakar (hanen hos änder kallas för drake), stegar ner mot dammen. Den är lite besvärlig att sköta nu på hösten när löven faller och täpper igen avloppet. Man får stå där och borsta, borsta, medan vattnet töms.

De andra ”dammarna”, det vill säga akvarierna, är desto klarare. Eleverna får lära sig flera olika sätt att slamsuga på och sen är det putsa, putsa och putsa ännu mer rutor som gäller – i terrarierumet i alla fall!

Under dagarna är Fanny med sina kultingar i en avgränsad del av fårhagen. Där har de tillgång till värmelampa också. Här ligger dom i en stor hög ovanpå sin mamma och diar. Fanny går också några timmar i en egen hage för sig själv, för att få vila lite från de åtta glupska och nu ganska stora barnen. Åtta veckor har de hunnit att bli!

Till natten slussas dom in allihop. Kompostgallren ställs upp som en säkerhetsåtgärd. Att samla ihop åtta illbattingar som bestämmer sig för att springa åt alla andra håll än det rätta, vore inte drömmen, direkt.

Några smet före, annars kommer de som en samlad patrull, morsan och hennes ungar.

Lugn och ro igen, något de belgiska jättekaninerna uppskattar. Här är Karl-Johan som skuttar runt och hoppas att kultingarna inte hittat all sin mat.

Lite ditt och datt, som sagt. Den lilla kameran är verkligen usel, men det ska rådas bättring på det redan till nästa vecka. Ses då!

Det är mörkt. Det är tidigt. Den vita påfågelhanen plirar bländat mot lillkamerans blixt där han sitter på sin sovgren i Friflygningsvoljären.

Larma av, tända och slänga in väskan på kontoret. Klockan är bara tio i sju och nu ska Djurhuset öppnas och morgonronder göras.

Borta i mörkret lyser två punkter. Någon som väntar…

… och det var lilla Indra, som vill komma in och få frukost.

På vägen till ladugården väntar också kaninen Tusse. De är vana att få en näve gräs/maskrosblad på morgnarna, alla kaniner och marsvin.

Mittemot Tusse bor Doris och kan också ”sitta vackert”. Hon ser ut som en rund boll, men det är  pälsen som står precis rakt ut.

Ljuset tänds i taket och Bengan har roat sig med att bolla runt med transportburar under natten. Alltid är det något som är nerrivet när han fått bestämma.

Det är alltid full fart när det gäller den katten och just nu : ”Mot matskålarna!”

Alla fem katter samlade vid maten. Från vänster Tisslan, Bengan, Nilen, Kalle och Indra.

Ljudet från katternas matfest får fart på Fanny. Hon släpps ut på på direkt på morgonen för sin första fodergiva och rastning ute på gården. Kultingarna får luckan till den lilla rasthagen öppnad.

Det går åt mycket mat när man  har åtta små griskultingar att ge mjölk åt.

De stora belgiska jättekaninerna får också grönt på morgonen, såklart och fåren passar på att sno åt sig lite de med.

Innan Fanny släpps tillbaka in, så positioneras hon: hon har fått lära sig att trycka trynet mot en fläck på väggen så här och då kan man verka hennes klövar.

De har fått namn nu, alla. Det här är pojkarna.

Och här flickorna.

Nu har klockan blivit ungefär kvart över sju och vi träffas för morgonmöte. Klockan åtta kommer eleverna och nu kan de jobba mycket självständigt efter att ha varit hos oss flera dagar. Tur är det, för sen har vi ett möte till…

Här i terrarierummet har  morgonrutinerna klarats av och nu står annat på agendan, som matning med insekter, t ex.

Köttmatningsdag. Kött eller små muspinkisar prepareras ordentligt med kalk, antingen som pulver eller så injiceras en kalklösning i matbitarna.

Tusen och en uppgift återstår och här byts en lampa i Sköldpaddsbassängen.

Alla uppgifter är kanske inte så jätteroliga, som att knyta nya upphängningsband på redskapen… men den bisysslan måste också göras och har föregåtts av andra göromål hela dagen lång, utom för ett lunchuppehåll.

Som allra sista sak får Fanny sin sista kraftfodergiva, innan det är dags att stänga och låsa.

De är nog rätt trötta så här dags, eleverna, vana som de är att sitta på skolbänken hela dagarna.  Det är så roligt att ha dem och de har varit otroligt duktiga, självgående och glada. Nästa vecka kommer de som varit i Tropik ner och tvärtom. Då kommer en hel del vinterförberedelser att göras ute. För det är ju så… snart är den här.

Indra valde att stanna inne denna natt och hålla Bengan sällskap i hans hyss.

Vi ses nästa vecka. Då får vi bland allt annat besök av distriktsveterinären.